Påsk på mitt vis
Jag älskar traditioner och jag är väldigt mycket för att de firas traditionsenligt. Allra mest ser jag fram emot maten under påskfirandet. Okej, där ljög jag för mig själv. Påskägget. Fast maten kommer på delad första plats ändå. Att samlas med familj och släkt för att avnjuta påskbuffé, det är tamejfan underbart. Hemma har vi alltid firat med pompa och ståt, med fjädrar och påskris, dekorerat hus och haft påskäggsletning, äggmålning och bus-eller-godis. Inför blåkulla har vi gått all-in med snyggaste outfiten på gatan.
Påsken här i Peru firas inte enligt ovanstående definition av min påsk. Här heter påskveckan Semana Santa. I Arequipa är det inte så märkvärdigt tyvärr, det var andra bullar när jag var i Cusco för två år sedan. Då var hela staden ett enda stort påskfirande under fyra dagar. Häftigt att få ha upplevt både och.
Skärtorsdagen har varit den enda dagen där det egentligen hänt något stort, de andra dagarna har det varit några små processioner och samling i kyrkan man tillhör. På torsdagen så är traditionen att besöka sju kyrkor efter klockan fem på kvällen. Dessa sju kyrkor besöker man för att påminnas om vägen Jesus fördes från platsen han blev tillfångatagen på till korsfästelseplatsen. Då passerade han sju viktiga platser som betytt något under hans liv. Vi besökte tre kyrkor denna kväll, där det pågick andakt och bön. Utanför varje kyrka har man chans att delta i den sista måltiden, mat hade dukats upp och långbord ställts fram och alla människor åt tillsammans. Fint. Mycket kötträtter, långfredagen är köttfri, så de äter mängder på torsdagen. De dricker även olika drycker t.ex. de traditionella Ponche och Diana, en kokos-mjölk dryck och en lime-choklad dryck. Speciellt, gott, men mycket söta. Vi fick en fin vinter-kopp, lite Sverige-känsla trots allt.
Långfredagen är tid för egentid och eftertanke. Det händer ingenting i staden utan folket är hemma. Jag och min praktikantvän Maria passade på att åka till shoppingcentret denna dag. Ingen kö är lika med många shoppingkassar. Vi var där i åtta timmar, och jag var så himla nöjd (och superpank!) när jag kom hem! Vi passade även på att se filmen Oz på bio för tolv svenska kronor, bra pris tyckte vi!
Påskafton spenderade vi på stranden tillsammans med vår kollega Jessica och hennes son Diego, fyra år. Stranden ligger ungefär 2 1/2 timma från Arequipa. Det var strålande sol, blå himmel, 26 grader, stora imponerande vågor, iskallt men underbart vatten, sand mellan tårna, glass för fem spänn, sandslottsbygge, bus med Diego lekandes transformers med superkrafter, kittlas fasoner tills ungen kiknade. Solbränd hud och glada miner i slutet av dagen. En bra sammanfattning på en grym dag.
Idag är det söndag, vi är utmattade efter en fin helg. En väldigt bra helg.
Dagen har spenderats en stund i stan, nu på eftermiddagen är det dags för UPPSATS. Jag har deadline på tema imorgon från min peruanska handledare och det är skönt med lite press. Jag är lite lost om jag ska vara ärlig. Min utgångsplan med en SRHR-teori sket sig då min tid i fält förkortas för varje vecka som går, att få förtroende till intervjuer är inget man får över en dag. Det är tråkigt, men jag ska ladda om. Wish me luck. Det kommer bli tokbra i slutändan, positiv inställning varar längst!
Nu har vi varit på våra praktikplatser i en månad vänner, tiden går bra fort! 4 veckor kvar i Peru, sedan 2 veckor i Bolivia, innan jag landar på svensk mark. Tur det är sex veckor kvar, vill inte att äventyret ska ta slut.
Kram från Johanna i ett stekhett Peru
En segregerad skola i Travnik, i mitten är det en kyrka. Den blå sidan tillhör kyrkan och är därför fin och renoverad, finansierad av Vatikanstaten. Den gula sidan tillhör inte kyrkan utan är muslimskt (Bosniaker) den sidan är klottrig och nedgången. En kvarleva av kriget, dock är detta inte normalfallet på skolor i Bosnien.
