Durban Calling
Wow! 31 timmar pa resande fot med ytterst begransad somn kan verkligen trotta ut dig! Nu har jag (Rickard) och Unni hunnit spendera vara 24 forsta timmar har i det allra sodraste av Afrika. Vi bor hos varldens snallaste Nonos kompis Noktuhula pa universitetet i Durban. De ar verkligen supersnalla har, vi far sova i deras sangar medan de sover hos kompisar/ pa golvet och de visar oss gladeligen omkring overallt trots att vi ar dumma svenskar.
Igar kom vi alltsa antligen fram, aningen utmattade efter en sjuhelsikes resa! Vi flog forst till Istanbul, med atta timmars byte till andra flyget. I Istanbul hade vi verkligen varldens mysigaste stund med vara Sydafrikakompisar My och Elin samt med var otippade resekamrat Rebecka. Hon gar ocksa IA-programmet men aret over oss. Dom av var forvaning nar hon hamnat bredvid Elin och My pa planet fran Landvetter! Rebecka ska gora en MFS (Minor Field Study) i Swaziland och kunde hjalpa oss med matnyttiga kulturella och praktiska tips pa vagen. Forhoppningsvis ska vi aka upp till Swaziland allihopa och besoka henne nagon gang under var vistelse, inget spikat an men hade varit kul! Efter en fantastisk period i Istanbul fylld av skratt och mysig stamning var det dags pa nasta flyg, mot Johannesburg. Vi hade tidigare hort en massa skrackhistorier om Johannesburg, eller J-burg, som infodingarna kallar det. Det var alltsa inte utan en viss matt av nervositet vi lyfte mot vara fortsatta aventyr!
Flygresan gick dock klart over forvantan! Jag har alltid problem med flyg och deras kroniskt ohammade onskan att servera notter till samtliga resenarer, oavsett langd pa resan eller destination. Jag ar namligen ganska kraftigt allergisk, sapass kraftigt att jag kan reagera aven pa sporer i luften. Nar jag snallt fragade var flygvard Emre om det var nagra notter i maten vi serverades sade han forst nej, sedan satte han sig pa kna bredvid mig och fragade om jag var mycket allergisk och om det var okej att andra i planet at det. Jag sa som det var att om de som sitter i min absoluta narhet inte ater gar det bra. Da konstaterade han att de istallet valjer att inte servera notter alls pa hela flygresan! Lite skillnad fran planet mellan Mexico City och London dar de helt enkelt meddelade mig att det ar en mansklig rattighet att ata notter pa flygplan, men att de faktiskt har en adrenalinspruta sa det ar ju lugnt... Emre, I love you! Jag bad om ett formular dar jag beromde honom och skickade till flygbolaget, hoppas han atminstone far en klapp pa axeln for sin medmansklighet och fortstaelse!
Nar vi landade i Johannesburg kom skrackhistorierna tillbaka i huvudet. Hur folk skar upp ryggsackarna och snor innehallet. Hur de rycker ifran oss passet och kraver pengar for att ge tillbaka det. Om vi ser vilse ut kommer de saga kom hitat och sen sno alla vara saker. Det var vad vi trodde. Det var en trevlig upplevelse nar en trevlig man ikladd en orange skjorta och ett identitetskort hangande runt nacken kom och halsade pa oss och undrade var vi skulle. Durban sa vi, och foljde snallt efter. Vi passade pa att kolla pa skyltarna pa flygplatsen sa att han tog oss ratt. Inga problem, han visade oss hela vagen till incheckningen och vi betalade honom sen en liten summa som tack for hjalpen!
Resten av resan gick som en dans pa rosor! En annan av Nonos (we love you!) kompisar Lwazi kom och hamtade upp oss och korde oss hela vagen till Universitetet dar vi nu befinner oss. Idag har vi varit pa Durbans svar pa Seaworld: uShaka Marine World pa formiddagen och last/sovit pa eftermiddagen. Trots 11,5 timmars somn i natt kanner vi oss fortfarande lite sadar ogott slitna efter resan. Ushaka Marine World var en turistig och rolig upplevelse. Vi var pa en delfinshow, tittade pa pingviner och var nere i ett "fartyg" dar massa fiska simmade omkring i stora tankar runt omkring oss. Vi sag bland annat en massa hajar, clownfiskar (som i hitta Nemo) och skoldpaddor. For er som inte vet (typ alla) ar tre av mina favoritdjur pingviner, skoldpaddor och delfiner. Jag hade en bra dag, helt enkelt! Efter lite promenad pa den smatt absurt vackra strandpromenaden och lite latt sollapande akte vi trotta men lyckliga "hem" till Universitetet. Skont att borja resan lite turistigt for att sedan ge oss ut i bushen och arbeta hart for vara studiebidrag! Anledningen till att bade jag och Unni (som nyss publicerade sitt inlagg) skriver utan a, a och o (hoho) ar for att deras wifi inte riktigt fungerar som det ska just nu. Jag ber om ursakt om det blir lite upprepning i vara inlagg men vi kanner att det ar lattare att blogga var for sig. Hur som helst har vi sakert lite olika uppfattningar om var upplevelser har nere.
Vi skriver pa lite nar vi far Internetuppkoppling. Mina intryck an sa lange ar mestadels positiva. Saker och ting ar lite nya och ovana, men totalt sett kanns Sydafrika som ett Kenya-lite. Tre visiter till Ostafrikas parla gor att jag ar van vid vissa saker, och van att de fungerar lite samre an har dar det faktiskt ar relativt vasterlandskt. Sjalvfallet saknar jag min fastmo, livskamrat och basta van (sorry guys) Matilda. Ibland ar det tungt, ibland gar det bra. Vi har kunnat facebookchatta lite idag vilket skrapade bort det varsta av saknaden. Om hennes aventyr kan ni lasa om inte allt for manga dagar under Sydsudanfliken har pa bloggen.
Tills vi ses nasta gang far ni ha det sa gott darute. Och till alla IA:are, ett stort lycka till pa praktiken!
