Klick klick
Under en månad kvar folket! Åtminstone för mig (Rickard).
Sent omsider (förra veckan) köpte jag en zulu-engelska ordbok, eller frasbok egentligen, för att försöka lära sig lite små fraser och sånt. Bara ett problem. Zulu är ett språk som talas genom att klicka. Inte enbart, utan som delar av ordet. Om du till exempel vill säga förlåt ska du säga "ngiyaxolisa". Där x:et är ett klick någonstans långt in i munnen. Tror jag. De har inte bara ett klickljud heller utan det lite lagom antalet 15 olika som man ska lära sig. Testa själv att försöka klicka på 15 olika sätt. Svårt, eller hur!? Därför är lära sig Zulu lite som att lära sig prata igen. Munnen vet liksom inte riktigt hur den ska gå tillväga för att konstruera de där märkliga ljuden.
Vissa ljud är i och för sig inte så mycket klickande som något lättare talfel. Typ som överskott på saliv i munnen. Eller lätt läspande. När jag försöker mig på vissa av de svårare låter det mest som att jag satt i halsen. Lokalbefolkningen (en tjej jag jobbar med) säger att det bara är fyra klickljud och resterande elva är bokstäver. Som Nh, Bh, Ch och massa annat med h i sig. Gramatiskt är språket däremot inte jättesvårt. Påminner lite om Swahili som jag kan lite granna men med lite mer specialgrejer som kastas in lite här och där. Och klickandet då. Tjejen jag jobbar med försökte lära mig att säga 'Ixoxo ligxumela exhaphozini'. Det gick, för att uttrycka det milt, fullständigt åt helvete. Å andra sidan betyder det 'grodan hoppar in i våtmarken'. Kanske inte något jag behöver säga varje dag. Åtminstone inte när jag kommer hem till Sverige igen.
När jag har perfektat Zulu, typ i slutet av denna veckan, kan jag ju försöka lära mig lite xhosa, venda, tsonga, afrikaans eller något annat av de 11 officiella språken här i Sydafrika. Afrikaans är klart lättast, tänk holländska och du är väldigt nära. Jag förstår faktiskt något brottstycke av det som sägs när jag någon gång hör det. Läsa är ännu lättare och jag kunde faktiskt gissa mig till vad afrikaansdelen av nationalsången betydde utifrån svenska och engelska-kunskaper. Najsigt!
Anledningen till att vi lär oss zulu och inte något av de många, många, andra språken är för att vi bor i provinsen Kwa-Zulu Natal. Här bodde Zulu-folket i några århundraden innan vita människor tyckte att det såg ju alldeles förträffligt trevligt ut just här och helt enkelt snodde landet från dem. Tack och bock. Zulufolket finns dock kvar, i ganska hög koncentration, och efter apartheidregimen är det rätt schysst att som vitingar visa att vi minsann inte tycker vi är mer värda än er. Därför försöker jag hälsa på mörkhyade med Sauwbona - jag ser dig och kanske slänga in en eller två andra användbara fraser.
Tyvärr har jag varit alldeles för lat i början och resterande 29 dagarna av Sydafrikaäventyret, varav ungefär 16 här i Howick, kommer inte räcka för att få nån vidare nivå på språket.
Hoppas ni andra har det bra på vilka äventyr ni än åtar er runt omkring i världen. Vi ses i Sverige till våren. Det blir ena mysigt hörri!
