Två har blivit tre!
Här i Hawassa har vi, som rubriken tyder, blivit tre! Matilda har gjort mig (Cornelia) och Malin sällskap efter hon kände sig lite ensam i Debre Zeit så nu är vi tre farenjis i stan. Härligt!
Vi har fullt upp mest hela tiden, med arbete, försöka bestämma ämne till b-uppsatsen, utforskning av stan och lite resor. Den senaste veckan har vi bland annat besökt rastafaris högkvarter i Shashamane, blivit intervjuade av nationell etiopisk tv (vi var de enda farenjis som besökte firandet av de olika kulturerna i Southern Regions), och Malin har spelat fotbollsmatch!
Vi har väldigt roligt här, Etiopierna är härliga att umgås med. De är liksom roliga men utan att riktigt mena det, men de får oss att skratta så vi kiknar. För det första har det helt sinnessjuka namn, vår kollega heter till exempel "All powerfull young men, I make them pee" och en gubbe som vi brukar dricka kaffe med kallas för "Fish information". Cornelia känns plötsligt inte lika spännande längre. För att skapa ett adjektiv är det också att bara sätta ett -y på vilket ord som helst. Till exmepel, Sweden is very coldy, Ethiopia is very hotty och Miss Green Hawassa is very shapey. Heltokigt, men det fungerar.
Det jobbigaste här i Hawassa är den (nästan) totala bristen på internet. Att tillgången till el och vatten kommer och går är inte så jobbigt, men att det är så här svårt att få internet är riktigt störigt, särskilt eftersom vi håller på att söka in till universitet i USA samtidigt, och göra research till uppsatsen. Mycket tid går åt att leta och vänta på kasst internet. Man känner sig verkligen bortskämd i Sverige där allt går så snabbt.
När vi inte är på kontoret så undervisar vi ju i engelska på en informell skola. Det går lite bättre nu än vad det gjorde i början eftersom barnen börjar lära känna oss, men det är fortfarande svårt. Klasserna är på 50 elever vadera, och vi har 4 klasser. Lärarna slår eleverna, eleverna bråkar sinnsemellan och det är svårt att få dem att koncentrera sig. Flera av barnen har föräldrar som är tiggare och de kommer klädda i trasor, hungriga och trötta till skolan. Man vill ge dom ett varmt bad, hela kläder, ett mål mat och bädda ner dom i en varm säng och läsa en saga, men det går ju inte. Så vi gör vårt bästa med att ge alla uppmärksamhet och kärlek. Det känns som om det är viktigare att de går från klassen med ett leende på läpparna, än att det vet skillnaden mellan "a cat" och "an elephant".
Både jag och Malin, och Matilda har varsin blog där ni kan följa oss lite närmare
http://atthehorn.wordpress.com/
http://mjautilda.tumblr.com/
