Halvvägs där!
Unni: Drippelidropp! Välkommen till Howick i början av april! Igår kom det hagel större än någonting jag sett tidigare och slog mot vindrutan så jag trodde den skulle spricka. Vi åkte in till Pietermaritzburg för en biokväll tillsammans med ett gäng tjejer från kontoret. Väldigt lyckat! Jag och Rickard åt oss så mätta på Mugg & Bean att vi mest satt och andades tungt efteråt. Linda (vår kollega) beställde in en gigantisk bit chokladmoussetårta till middag, grundade med våra pommes, åt lite tårta, kom på att den inte var hennes favorit, fortsatte på min panerade kyckling, högg därefter in på Anishas bröd och slutligen gnällde hon för att hon inte fick äta upp Noks citroner (som kom in i en kopp te) redan innan Noks själv hunnit smaka. Jag har aldrig sett något liknande, det var som att ha med sig en treåring på restaurang. Men det gjorde inget för jag fick mumsa i mig en del av hennes ratade chokladmoussetårta!
Det var ett stort shoppingcenter som hette Liberty Midlands Mall och eftersom jag höll på att svälta (for real!) när vi kom dit så åt vi först, varpå alla affärer utom en hann stänga innan jag och Rickard kom upp på benen igen. Men det gjorde inte heller någonting eftersom den enda affären var en … BOKAFFÄR! Min favorit! Fyndade en sydafrikansk reseguide, modell bäst (samma som du brukar köpa mamma) nämligen DK Eyewitness Travel Guide! Kostade R249 vilket blir circus 178 SEK jag tror jag gjorde ett riktigt kap! Jag är så nöjd! Har saknat kartor och intressant fakta och det är dessutom kul att kunna läsa om det vi redan sett, som Drakensberg! Filmen vi såg var Oz the great and powerful, jag gillade den. Lite mycket tuttar som höll på att ramla ut ur vackra klänningar, men på det hela taget en färgglad och spännande film!
På söndagen var jag på Splashy Fen (Fen betyder typ fest på afrikaans) tillsammans med vår handledare Jims son David och hans kusin. Det var en två timmar lång bilresa ut i bergen nära Underberg och lerigt som bara den eftersom det regnat i tre dagar. Musikfestivalen hade startat på torsdagen, så när vi kom var folk lite lagom leriga och trötta. Det rådde en rätt avslagen stämning inne på festivalområdet. Men lika glad för det var jag, åt mini-donuts och lyssnade på lite band medan de två chaufförerna drack öl och smög i väg för att röka gud-vet-vad. Vi åkte hem samma kväll och David körde som en gud i morgontofflor (= väldigt bra) så jag kom hem säkert men med mild hjärnskakning efter alla dåliga ’dirt roads’ (grusvägar) som tar oss upp och ner längs alla bergstoppar och dalar. Köpte en t-shirt som bevis! Rickard fick stanna hemma i sängen med The Notebook för han var lite krasslig.
Annandag påsk gjorde jag och Rickard någonting väldigt modigt! Vi åkte linbana genom Karkloofs djungel tillsammans med tant Sally, hennes dotter Leigh och Jims fru Liz. Jag var lagom skakig i armarna när vi kom tillbaka ner efter två timmar… Den där toasten med tonfisk som ingick kändes som en lyxmåltid! Man tar en buckie (fyrhjulsdriven bil med stora hjul) upp till första linbanan och sedan svingar man sig neråt genom åtta olika banor. Man bromsar med sin starka arm genom att hålla långt ut längs vajern bakom sig och dra nedåt. Inte nypa åt som jag gjorde, då får man ont i axeln! Vissa banor var man tvungen att bromsa mycket på, andra skrek ledarna ”No brakes!” och då var det bara att köra! Kan klart rekommendera detta till er andra om ni kommer hit någon gång!
Alla som längtar hem, här är en god nyhet! Vi är halvvägs där! Jag längtar fortfarande inte hem och det känns som en välsignelse. Jag kan verkligen bara njuta av allt tokigt och roligt som händer här. Jag vet att många har lämnat sina käraste i hemlandet, för att inte tala om alla stackars katter som för närvarande måste klara sig utan sina ’crazy cat ladies’. Jag ska snarast sätt upp en fond där alla som vill kan skänka pengar till Ensamma Katters Förening, EKF.
Det var nog allt. Stor kram till alla tappra läsare därute!
