Vi räddar världen - vad gör du?

Vi har även tagit egna initiativ och ska hjälpa att samla ihop pengar för att ungdomarna ska kunna åka på ett läger i sommar. Hoppas att vi kan hjälpa.

Nöje (förra helgen): Sedan bestämde vi oss för att tillbringa fem dagar hos Belmas släkt i norra Bosnien, i den lilla staden Bosanski Novi/Novi Grad. Vilket tillfälle för mig att uppleva mer av landet och kulturen! Fantastisk var det. Efter första dagen började Belmas gammelfarmor att kalla mig för barnbarn. Så nu tillhör jag familjen Halilovic. Hoppas och tror att jag kommer att besöka dom igen i framtiden.

Helgen: Annars har både jag och Belma hunnit med att ha feber. Nu senast var det Belmas tur att ligga inne hela helgen men nu är vi båda på jobbet. Jag har spenderat helgen med att gå upp och ner för samma gata, lärt mig att sjunga med till bosniska låtar och att äta choklad.

Jag stortrivs i Bosnien och har sökt en kurs i Bosniska till hösten.
Varma hälsningar från en nästan frisk Belma och en lite rundare Marie.

Har märkt att en del inlägg börjar såhär men jag kör på det iallafall: Nu var det ett tag sedan jag skrev senast, tiden går så fort!
Idag var det första dagen utav våren. Detta firades med regn från ovan och sång uppe i fortet.
På "jobbet" ställde vi oss utanför konzum och delade ut äpplen och balonger. Självklart valde jag ut en ballong till mig själv och ställde mig för att dela ut äpplen. "izvolite" - "varsågod" var det enda jag sa och människor som gick förbi fick sig ett gott skratt av min nybörjar Bosniska.
Sedan tog en härlig volontär, Illma med mig och Belma på en promenad. Först kom vi upp till fortet där vi bjöds på ägg och bröd. Några män började spontant att spela gitarr och sjunga samtidigt som dom bjöd oss tjejer på allt som gick att äta. Bosnisk gästvänlighet! (tydligen var Bosnien 8:a i världen på gästvänlighet, enligt Belma borde dom dock vara högre upp på listan)
Vilket fall som helst så var det en bra promenad, jag lyckades till och med hitta mörk choklad i en affär längre bort!
Galet nöjd!


CEM delar ut äpplen och ballonger utanför konzum.

 

 

 

 

Jag vill börja med att varna känsliga läsare för att detta inlägg kan uppfattas som negativt. Detta beror på att jag skriver om vilken position och vilka svårigheter man hamnar i när man är den enda som inte förstår språket. Låt oss börja:

Nu gör jag det, igen.
2011 var jag sju veckor i Costa Rica. Jag kunde några få fraser Spanska och åkte till ett land där man knappt pratar Engelska. Även om min resa var ett äventyr så kände jag mig som ett vilset barn 99 procent av tiden. Ingen förstod mig, jag förstod ingen.
Nu 2013 ska jag vara tio veckor i Bosnien. Jag kan knappt ett ord Bosniska och människor här talar ogärna Engelska. Nu tänker ni att: Men Belma talar ju Bosniska... Jo precis. Belma är ett fint stöd och hon hjälper mig med vardagliga saker. Men hon kan inte skapa vänner och relationer åt mig. Att lära känna människor är att lära känna kulturen och att kunna fungera på sin arbetsplats (I mitt fall praktikplats). Trots att Belma inte gör något så lockas ändå dom vi möter att tala Bosniska med henne och kvar är jag, den enda som inte förstår språket.

Idag hade vi ett timmes långt möte/fika. 90 procent av tiden talas Bosniska och 10 procent av tiden talas Engelska. Det skrattas mycket, härligt! Jag förstår ibland och skrattar, inuti mig känner jag att nu börjar vi bilda en gemenskap, yes! Då mitt i skrattet säger någon något på Bosniska och alla skrattar ännu högre. Vips, så var jag ute ur gemenskapen igen.
Detta händer dagligen, jag känner mig obekväm i många situationer och trött av att ständigt försöka förstå vad som händer.  Man måste vara stark för att klara av detta och att göra det frivilligt.

Men... Vad vore livet utan utmaningar?

 

 

 

 

Nu är det andra dagen på organisationen. Dagarna är långa samtidigt som dom går så fort. Redan nu känns det som att jag har lärt mig en hel del men det finns såklart mängder kvar att lära.

 

Gårdagen började med en lång frukost i lägenheten. Vid 11.00 mötte vi vår handledare vid CEMs kontor, som för övrigt ligger ca. 100 meter från lägenheten. Tillsammans åkte jag (Marie), Belma och handledaren till en av Travniks skolor. Där hade CEMs ungdoms volontärer en uppvisning av deras teater. Teatern gick ut på att visa för eleverna på skolan vad som kan bli ett resultat av att dricka alkohol. Snyggt gjord var den! Efteråt bjöds vi på pizza och fick veta att dom gjort hela pjäsen på tre dagar, imponerande! Senare gjorde jag och Belma lite ärenden sen tillbaka till lägenheten.

 

Idag började vi kl. 09.00, varje vardag ska vi vara på kontoret mellan 09.00-17.00. Jag och Belma delar på ett skrivbord som står i samma rum som den övriga personalen. Tillsammans med vår handledare la vi idag upp en plan för de kommande 10 veckorna. Varje vecka kommer att ha ett tema, denna vecka är temat "politiken i Bosnien&Herzegovina". Därför har vi idag lärt oss om det politiska systemet som är så komplicerat att Bosnierna själva inte riktigt vet hur det fungerar.
-Det finns ett nationellt parlament

-Sedan är Bosnien uppdelat i två delar, Republikanska Srpska och Federationen Bosnien&Herzegovina, varav dessa två har egna parlament.

-För att krångla till det ytterligare så är federationen indelad i 10 kantorer.

-Alla nivåer (parlament, kantorer osv.) har dessutom tre personer på varje position. En serb, en kroat och en bosniak.

-Utöver detta tillkommer även kommuner, alla med de tre etniciteterna reprensenterade på varje position.

Lätt va? Väldigt intressant att få lära sig om iaf!

Inatt påbörjar jag (Marie)  och Belma resan till Bosnien. Vi kommer att flyga till Sarajevo och sedan får vi skjuts av vår handledare till staden Travnik. Där kommer vi tillsammans att bo i en lägenhet som ligger nära CEM, organisationen där vi har vår praktik.
CEM är ett Center för Ungdomsutbildning och hade i höstas två praktikanter hos sig, även dom från vår klass. Detta har hjälpt mig och Belma jätte mycket då tjejerna (Malin och Cornelia) som var där i höstas generöst har delat med sig av sin kunskap och tid, Tack!

Jag hoppas på att få lära mig massor om Bosniens historia, kultur och att få möta ungdomarna på organisationen. Skulle vara fantastiskt roligt att få ta del av deras tankar, värderingar och erfarenheter! Största delen av stadens befolkning är muslimer, ska bli spännande att ta del av deras tro! Själv måste jag erkänna att jag inte alls vet mycket om Islam i sig.
Annars känner jag mig öppen för vad som komma skall, vilket vi inte vet ännu.

Ser med spänning framemot 10 veckors praktik i Travnik.

/Marie

Vill ni veta mer om organisationen finns det att läsa här:
http://swedish.cem.ba/index.php