* Vecka sju av tio *
Hej alla fina läsare, Unni Logård hängandes över tangenterna!
Utanför mitt kontorsfönster strålar solen, det är närmare 30 grader varmt och någon går med en gräsröjare i närheten, vilken sommarkänsla! På vårt sommarställe utanför Norrtälje (en timme norr om Sthlm) går gräsklippare i skift under sommarmånaderna. Varför inte alla husägare kan klippa gräset EN gång i veckan samma tid är för mig en gåta. (Nej, de jobbar inte de är pensionärer!)
Sjätte veckan i Howick är som sagt varm, jag och Rickard jobbar på som vanligt. Någon imponerande solbränna får vi knappast med all denna tid inomhus, känner att mina prioriteringar är skeva. Solbränna borde ligga före allt annat! Tyvärr håller inte våra handledare med : (
På fredag ska vi flytta hem till vår tant Sally och bo där de sista två veckorna. Det känns jätteskönt! Jag längtar. Då får vi egna rum och ett helt hus att röra oss i, fin trädgård och två hundar på köpet. Någon vila blir det dock inte, vi är anmälda till ett välgörenhetslopp i Pietermaritzburg på fredag kl 18:00. Fem km utan löparskor, heja oss! Resan till Swaziland inleds på söndag morgon kl 05:00 och vi hoppas vara tillbaka i Howick onsdag kväll. Sedan är det sista helgen i Howick, en veckas arbete, en helg i Durban och sedan äntligen dags för CAPE TOWN! Jag har lyckats ragga upp en hostelägare via couchsurfing.org som kommer ge oss två gratis nätter. Det tyckte jag var generöst och bokade genast ytterligare två nätter på samma hostel. Vi kommer bo på 41 Trill Road i en stadsdel som heter Observatory. Det verkar rätt fint à www.bohemianlofts.com och är prisvärt, R130/natt och person. Hon fixar också transport från flygplasten direkt till hostelet vilket kommer vara så värt när vi landar i Cape Town på måndag morgon den 6 maj.
Jag börjar så smått se slutet på vår utlandsvistelse och det känns tråkigt för jag kommer sakna alla fina människor jag träffat här, min egen lilla sydafrikanska familj, men samtidigt har verkligheten hemma gjort sig påmind genom Skype (halva släkten var med då pappa fyllde 64 igår, grattis till honom) och det börjar bli vår och folk har fotat krokus och snödroppar etc etc. Tio veckor är en väldigt bra tid att vara borta för jag hinner få hemlängtan lagom tills jag ska åka hem! Det kommer vara så sorligt att säga hejdå till tant Sally och hennes dotter Leigh på Durbans flygplats om dryga två veckor. Men jag tröstar mig med att planera resan till Storbritannien under december där tant Sally ska fira jul med sin son, svärdotter och barnbarn samt nästa resa till Sydafrika, förhoppningsvis nästa sommar! Det är så fint hur jag har lyckats få kontakt med människor som jag känner så starkt för här på andra sidan jorden. Ofta känns timmarna på kontoret så meningslösa för jag vill ut och umgås och uppleva saker. Vi försöker gå ut och äta med arbetskollegorna någon gång i veckan för att inte bara göra saker på helgerna, de räcker helt enkelt inte till! Jag önskar mig fyra dagars arbetsvecka och tre dagars helg i julklapp, Tomten! Något mer jag saknar här är klasskamraterna från världens bästa högskoleprogram Internationellt Arbete!
Som jag ska krama er när vi ses igen, vänta ni bara (det är ett hot för vissa och ett löfte för andra)! ZEBRAKRAM!
